desdeelinterior

Jag vill kunna beskriva med ord hur det känns inombords.
Det känns som att hjärtat kämpar med varje slag för att kunna slå.
Varje andetag känns som det sista.
Huvudet är tomt, kroppen är slut.
Själen känns död.

Hur kan man vilja skada så hårt?
Svika om och om igen?
Var tog empatin och kärleken vägen?
Och den kanske största frågan, varför förlåter jag och låter mig luras igen?
Om och om igen.

Vad ska jag skriva för att du ska bli berörd?
Och hur högt ska jag skrika varje gång jag vill bli hörd?

Midsommar får 5 av 5 toast. Öland, de bästa av de bästa, rosevin och sol!
Kunde absolut inte bett om en bättre dag.
Dagen efter spenderades på Öland i solen och hemma med ett, två, tre, fyra glas vin på kvällen.
Idag har det solats och spelats minigolf.
Jag jobbar imon vilket suger riktigt j-vla hårt eftersom det ska vara fint väder hela veckan..
Har iallafall inhandlat en radio nu så dagarna på jobbet kanske går lite fortare.

Nu ska jag till Konsum och köpa choklad och frossa all night long.
CIAO!


Syster (ja, lillasyster..) mamma och jag hos moster på midsommar.

Och här är dom andra figurerna som gjorde kvällen.

Undrar seriöst om man kan dö av tristess?
Sitter på jobbet uttråkad till 100, trött som ett as (påsarna under ögonen är som ica-påsar, seriöst)
vågar inte stänga ögonen för ens 5 sekunder.
Och tändare har jag som vanligt glömt hemma.
Kass dag.
Vill. Hem. Och. Sova!

Ska fyllas på med lite bläck i min hud efter jobbet, sen ska jag sova som aldrig förr.

Nu vet ni.
Hej.