desdeelinterior

När du står ensam kvar på tå
och ytan inte går o nå
När du träffat botten
Kom ihåg mig då

Du är så vacker.
Ditt hår som jag så ofta brukade dra mina fingrar igenom.
Dina ögon som kunde borra igenom min själ och såg det ingen annan såg.
Dina armar som svepte om mig och stängde all skit ute.
Dina kyssar som kunde få mig att glömma allt runt omkring.

Jag känner sådant hat. Mot mig själv.
Varför gav jag upp?
Varför kämpade jag inte igenom skiten?
Det är väl meningen att man ska gå igenom det dåliga och det bra tillsammans?
Och vi hade klarat det, det vet jag. Om jag inte varit så svag.

Jag har skyllt mycket på dig. Inte velat se mina egna fel.
Men nu ser jag. Hur mycket jag ställt till med, och hur mycket kärlek du gav.

Jag tänker tillbaka så mycket, det har inte gått så lång tid ännu.
Men det känns som flera år sedan.

Jag brukar ligga och tänka att dina armar håller om mig.
Din hand i min. Dina läppar mot mina.
Och verkligheten skrämmer mig.
En verklighet utan dig.

Jag önskar jag var starkare, så mycket starkare.
Inte så jävla själdestruktiv och nedbruten.
Jag går som i en dvala nu, igen. Min blick är tom och ingenting kan få mig att le, på riktigt.
Allt jag känner är bara smärta, eller ingenting alls. Det pendlar därimellan.
Jag kan komma på mig själv med att bara gråta, från ingenstans så kan tårarna bara börja trilla.

Jag hatar att vara såhär nedbruten, så krossad och förstörd.
Det har blivit en del av mig, sorgen och smärtan.

"Det blir bättre"
När då?

Jag hatar att älska honom.
Jag vill men jag kan inte släppa taget.
Han var min andra halva, och den slets ifrån mig. Och nu känns det som jag sitter med ett öppet sår som bara blöder och blöder.
Jag försöker intala mig själv att det går över, det dyker upp någon annan tillslut.
Men jag vill inte ha någon annan.
Ingen förstår mig som han, ingen känner mig som han, ingen älskar mig som han..

Tanken på honom med en annan, nej jag vill inte ens tänka den tanken.
Det ska ju inte finnas någon annan, det skulle ju vara han och jag. Det va ju så vi sa.
Det är sjukt hur man kan älska någon av hela sitt hjärta, så det känns som man ska explodera vilken sekund som helst. Men man kan inte leva sitt liv med honom.

Jag vill.
Jag vill aldrig älska någon annan.

All I needed was the love you gave
All I needed for another day
And all I ever knew
Only you 

Visst du kan skratta och låtsas som ingenting,
men jag vet allt om dig för du har varit min.
Du är nån annan nu i och för sig.
Men när du strippar och klär av dig är det samma grej.