desdeelinterior

Jag hatar att älska honom.
Jag vill men jag kan inte släppa taget.
Han var min andra halva, och den slets ifrån mig. Och nu känns det som jag sitter med ett öppet sår som bara blöder och blöder.
Jag försöker intala mig själv att det går över, det dyker upp någon annan tillslut.
Men jag vill inte ha någon annan.
Ingen förstår mig som han, ingen känner mig som han, ingen älskar mig som han..

Tanken på honom med en annan, nej jag vill inte ens tänka den tanken.
Det ska ju inte finnas någon annan, det skulle ju vara han och jag. Det va ju så vi sa.
Det är sjukt hur man kan älska någon av hela sitt hjärta, så det känns som man ska explodera vilken sekund som helst. Men man kan inte leva sitt liv med honom.

Jag vill.
Jag vill aldrig älska någon annan.