BAD BLOGGER!
Får väl skylla på att jag har ett så otroligt fullspäckat liv, har saker för mig hela tiden så jag hinner inte blogga..eller?
Lathet är väl rätta ordet, och att jag trivs ganska bra med livet nu så sitter inte vid datorn 24/7.
Något som måste hyllas är fan pubisrundan i torsdags. SÅ JÄVLA AWESOME!
Och om en vecka tar jag studenten, sick.
Snart ska jag hoppa in i bilen, köra till alvesta och få "upplärning" på mitt nya, feta jobb.
ciaociao.
FISTS PUMPING
Risk something, take back what's yours
say something that you know they might attack you for.
Cause i'm sick of being treated like i have before,
like it's stupid standing for what i'm standing for.
SUN IS SHINING
Helt lovely underbar j-vla dag idag. Solen skiner, det är minst 20 grader i luften. Gash.
Och jag har fått jobb.
Känns som det går rätt bra nu.
WINNERBÄCK
Den mannen är min Gud.
Finns inga texter och ingen musik som berör mig så mycket som hans.
Varenda ord borrar sig rätt in i själen och lämnar spår.
Kommer ihåg när jag var på hans konsert i Växjö för 2(?) år sen.
Jag mådde apa och var i ett stadie i mitt liv som jag hatade.
Men när han började spela så var det som att jag lyfte 10cm över marken och all deprission och missär bara rann av mig.
Lasse, lasse..
BACK TO REALITY
Efter en satans massa paj, kakor och kaffe.
Snart blir det Thai-mat. Hörde jag fetto?
Solen tittade ju fram nu också vilket gjorde denna kvällen lite mer spännande.
SUCK
Blåmärken, skrapsår, känns som det är tredje världskriget i mitt huvud.
Men det var en j-vla najs kväll.
Nu ska jag försöka bli människa igen med hjälp av mormors rabarberpaj!
RIVERSIDE MOTHERF*CKER
Taggad till tusen. ehehe
FESTIVAL
Festival-känsla.
Att bara leva för stunden och inte tänka ett skit på morgondagen.
Glömmer bort att äta på 3 dagar och bara dricker en massa öl.
Sol.
Anonymitet.
Musiken.
Åh som jag längtar till Siesta, bara 2 veckor kvar nu.
PEPP!
lights will guide you home.
En sensommarkväll i juli år 2005. Det var då jag träffade dig.
Jag visste inte då att du skull vara den som skulle vända mitt liv upp och ner.
Att du skulle få mig att känna stark kärlek, förtvivlande smärta, hjälpa mig upp, trampa ner mig.
Och du visste nog inte att jag skulle göra samma sak med dig.
Vi växte tillsammans, och vi växte isär tillsammans.
Jag har krossat dig många gånger, men jag försvann aldrig. Jag har aldrig varit mer än ett samtal bort.
Vi är ganska messed-up båda två, och det är bara med varandra vi kan visa det, öppna upp allt.
Att du valt det du gjort är något jag accepterar, men inte respekterar.
Du har många gånger kallat mig egoistik pga. mina val. Men jag försvann aldrig.
Jag behöver dig, det är inget jag förnekar. Men du styr inte mig längre.
När du längtar tillbaka, inse då.
Det var du som försvann, inte jag.
Då kanske du värdesätter den sommarkvällen så som jag alltid gjort.
